Livet förändras snabbt, för ett år sedan trodde jag inte att det skulle se ut som det gör nu. För ett halvårsen trodde jag inte att jag skulle få träffa en sån underbar person. Jag trodde det var en dröm, men allt var bra och sen gick det utför. För två veckor sen trodde jag att allt skulle gå åt skogen. Men vi var starka tillsammans och löste det. Utan dig, vet jag inte vad jag hade gjort. Det senaste halvåret har varit som en bra dröm för mig. Men, den senaste veckan har varit som att jag lever i paradiset, i ett slott. Att du älskar mig lika mycket som första gången känns otroligt bra! För att det jag vill, det är att vara med dig. Att ha dig vid min sida, & att älska dig varje dag. Tillsammans är vi starka. Tillsammans är vi allt. igår trodde jag att du skulle hata mig otrolig mycket. Igår var min värsta mardröm. Men att du stod vid min sida, att du låg och höll om mig och inte sa ett ord var som att du har känt mig hela livet. som om du visste att jag bara hatar att prata & öppna mig. Men jag kände mig trygg, vilket sedan visade sig efter ett tag att jag kan prata med dig, öppna mig För dig. Jag älskar dig, jag hoppas du förstår hur mycket jag älskar dig. & efter ett halvår så trodde jag aldrig att det skulle sluta så bra som igår. Nu är det du & jag mot världen! Tillsammans är vi bäst!
Jag tänker så sjukt mycket.. Jag saknar er. Jag är 21 år & har förlorat så många.
Jag saknar dig, mormor.
Jag saknar dig, Anne.
Jag saknar dig, miki.
Jag saknar dig, nicolas.
Ni har gjort mig till en stark person, ni har varit min uppväxt. Ni är min andra familj som tar hand om varandra.
Lullar runt i paradiset och dricker kaffe. Flyger bland molnen med tankarna. Jag är mållös men på något sätt så mår jag så jävla bra. Det är sjukt, jag borde ligga ner och bara tänka. Men detta resulterar bara i att framtiden är något bra. Jag mår bra, framtiden är bra & allt är på topp. Jag sårar folk hela tiden, men frågan är om de vet något om mig? Vilka val de ställer mig? Ska jag välja mellan min pojkvän & min bästakompis? Är det så livet ska vara? Nej, men jag mår bra. Ignorera frågan så får den sluta som den gör.
en gång i tiden var ett tag sen nu
ett gäng där man inte kunde dra sig ur
jag var femton med kände mig som tjugosju och jag skäms för jag minns att vi var som djur.
jag har haft en massa problem hur förklarar jag skiten
för folk som aldrig lidit eller som fått stryk som liten
för varje år som går så ökar åldern, eskalera våldet
jag var sjutton, bodde själv och hade tappat kontrollen
hamnar i fight och ville visa mig som tuffast i gruppen
man vill va ruffast i hoodsen genom att fucka nån snubbe
om man slår ut sin vrede och man slutar inte förrns det är för sent
och går och lägger sig, jag måste sluta hävda mig
att såra personer är det värsta som finns, men ibland kan man inte undvika det.. idag är en sån dag, idag var jag tvungen att såra en person som betyder något för mig. Det är inte alltid så lätt att veta vad man vill och vad man inte vill. Men ibland så måste man göra saker som man inte vill, för att man känner ett stort behov i sig själv att man vill ändå på något sätt. Jag är jätte förvirrad, men de är vanligt i mitt liv. Att vara förvirrad.
Just nu sitter jag bara i min soffa och väntar på att tiden ska gå, det är helg, men inte i mitt liv.
vadvadvad, vad ska man säga? Detta är otroligt, hade inte förväntat mig det.